Göteborg har blivit smutsigt. Så förbannat smutsigt. Att gå gatorna fram är inte längre lika tillfredsställande som det en gång varit. För gatorna skriker av desperation och svek. Faktiskt är vartenda fotsteg prytt med svek. & egentligen är vi nog ganska trasiga allihopa som vandrar gatan fram och egenligen är det nog alldeles för vanligt. Men när någon hugger en sådär hårt i ryggen, kastar hjärtat i marken, då är det svårt att hålla ryggen rak och man får nästan tvinga fötterna att fortsätta gå på den förbannade gatan som en gång var så fin. Men måste man verkligen behöva byta stad, kanske till och med land för att tyngden från axlarna ska bli lite lättare? För Göteborg är ju egentligen så fin. Min stad. Min fina stad som ni har fläckat ner. Jävla idioter. Hur ska man kunna börja om när spåren efter er bara ekar i varenda liten vrå. Jag kan inte låta bli att vilja spotta och avsky. Men förhoppningsvis kommer snön snart att täcka över alla fotspår som jag inte vill se & förhoppningsvis smälter de bort med snön när vintern tar slut.

Det är som att tusen knivar i bröstet
vrider om och jag skriker
jag skriker,
men du hör aldrig
det är som att skrika till tomma väggar,
för du lärde dig aldrig att lyssna.

Mamma tror att jag knarkar. Fyfan vad ledsen jag blev. Fy.
Skulle göra vad som helst för att få komma härifrån just precis jättenu.

(& du som brukar skvallra till mamma kan ju strunta i det denna gången så hade det varit hjärtligt)

Funderar på att sluta blogga. Folk är så jävla tråkiga helt enkelt.

Snart smäller jag..

Idag har bara varit en riktigt jävlig dag. Utöver att det har regnat hela dagen, så slängde ett fyllo på spårvagnen min väska in i rutan, min rygg gör ont åt vilket håll jag än vänder mig eller står, my vägrade äta maten jag lagade & nu kände jag för lite kärlek sådär under kvällen, men får absolut 0 svar av kristoffer. Helt värdelöst faktiskt. Dessutom är det val snart och jag har inte en susning om vilka jag ska rösta på.

Det där var fan droppen. Nästa gång ni tänker att ni vet allt, håll förfan käft innan ni har pratat med mig. Kanske var det så att jag hade en förklaring? Ja, men det lär ni ju inte få reda på nu, eller hur?
Varför göra situationen ännu värre i onödan? Så jävla sjukt. En gråtandes mamma som kommer in och undrar vad fan jag håller på med. Nej, det gjorde ont. Nu tänker jag bara gå och gråta.

Ibland önskar jag att jag var 7 år igen. Att mamma och pappa sitter vid sängkanten och säger godnatt, kramar om mig. Tryggheten att veta att jag alltid har dom oavsätt vad. Att jag alltid kan komma hem och veta att dom finns där. Det är inte så längre, det gör ont. Jag vill att det ska vara så igen.

Gud vad det har hänt mycket på bara en helg. Har inte varit så pepp på att skriva. Tog ut min smiley igår förresten, det var skönt. Den gjorde väldigt ont nu. Liiite för många slag från K tror jag. Inte med flit förstås, fast det var den där gången duvet, inte riktigt säker på den hihi. På måndag börjar jag jobba, kvinnokliniken på östra. Jag är inte så glad som jag låter, så låt er inte luras. I lördags släpptes bomben. Mamma & pappa ska skiljas. Det gör ont.