Kärlek för mig är något världsfint. Det är fjärilar i magen, det är känslor som tar så mycket plats att hjärtat nästan spricker, det är starka band och känslan av att äntligen vara hel. Det är långa samtal om kvällarna och massa hångel i sängen. Det är fnitter och hanhållande och känslan av att allt är perfekt. Kärlek är som sagt världsfint, men det innebär inte bara att det är bra. Kärlek kan vara dumt och jobbigt, besvärligt och göra ont. Obesvarad kärlek kan göra så ont att man vill gå i tusen bitar och aldrig resa sig igen. "Att älska någon hundra gånger hundra gånger om och sen lite till är inte kärlek, det är självmord", och det är sant. Att älska någon som påstår sig älska en tillbaka, men som på alla sätt visar motsatsen. Det är frustrerande och otroligt jobbigt. & känslan när man vill lämna situationen och gå vidare, men hela tiden tror att det kommer att bli bättre. Det är kärlek som gör ont. Men kärlek är ändå något av det bästa som existerar och det gäller inte bara kärlek till en som person som man vill spendera resten av sitt liv med. Det handlar om all kärlek i hela världen. Den oändliga kärleken till sina föräldrar, syskon, syskonbarn. Kärleken mellan sina allra finaste vänner och kärleken till djur. Allt detta får en att må bra, otroligt bra. För utan kärlek funkar liksom inte livet. Åtminstone tycker inte jag det.