-

Förstår sig inte på människor mer än andra, kanske mer? Avskyr att döma alternativ dömas & jag tycker inte om när det gör ont i hjärtat. Helt otroligt normal, men ändå så onormal man kan bli? Har sjumiljoner liter tålamod i mig, men fråga mig inte om det är bra eller dåligt. Gillar att räcka till och kan vara ganska så uppmärksamhetsberoende. Jag menar, finns det något värre än att vara ensam? Det gör nog inte det. Eller jo, jag avskyr sprutor. Av en anledning till och med.

-

Jag gillar att förstå och finnas till, för det mesta är andra viktigare än mig själv. Piercingar är bra att ha & tatueringar måste vara ett av världens underverk. Sms är roligt, kanske lite för roligt. Fråga någon som vet?

-

En sommar blev konstig, panikångesten kröp sig in i min kropp & där har den stannat kvar. Jag tycker absolut inte om att må illa. Men jag tror att det är olika för alla? Den är mitt monster som alltid är ett steg bakom, eller framför. Min bästa vän & min dröm, min älskade hund blev tagen ifrån mig. Om det gick skulle jag bygga en trappa till himlen och få honom tillbaka. Själviskt? Kanske, men saknad är allt jag känner. Det är så många som har försvunnit och inte kommit tillbaka. Det är jobbigt när det blir så, för då gör det ont.

-

Jag är inte alltid nöjd med mig själv, med det jag gör eller säger. Jag vill gärna ha långt hår och fin hy, men vissa saker kan jag lika gärna glömma. För det kommer aldrig att bli så. Ljuga kan jag göra utantill, jag är till och med bra på det. Men jag har förstått att det inte gör lika ont när man undviker sanningen. Det har jag lärt mig.

-

Min familj är viktig & jag lever för mina syskon och syskonbarn. Min barndom har gjort mig till den jag är idag, och det är nog bra. För jag är nog ganska nöjd med tillvaron ändå. Jag är hemskt lycklig nu & det är det som räknas. Även om det finns lite för mycket i huvudet ibland.

-