Fröken Hedvig Henricson ville absolut ha reda på sitt nutida konst betyg, ja tänker jag. Det vill ju faktiskt jag med. Så vi börjar förbrilt leta efter Urban på fjärde våningen. Självklart var han inte där.

Hedvig börjar kolla på mig sådär med sina stora valpögon och inte kan jag neka henne att springa runt på varenda våning som finns i skolan för att leta efter honom.

När vi är längst ner och har kollat i varje rum han kan tänkas vara i, och vi inser hur idiotiskt onödigt det var att springa ner, går vi med sorgsna steg upp för trapporna till fjärde våningen igen. Eller nej, Hedda springer. JAG går med sorgsna steg. Och inte fanns det heller någon lärare som skulle åka med hissen upp. Det gjorde allt mer jobbigt.

Priset för dagens mest onödiga bedrift går till Hedda&Ema !

Applåder.