Det har varit en kass natt. Ingen sömn, för mycket tankar, för mycket ord, för lite på samma gång. Ensamhet. Ja, så himla ensamt. För mycket tårar, för våta kinder, för våt kudde. För mycket för mitt hjärta, för lite luft. Andnöd. För mycket panik, för tyst för att känna. Ingenting. Ingen sömn, ingen hos mig, ingen kärlek. Bara jävligt själv. Det är bara jag nu. En efter en. Nu är det bara jag. Bara bara jag. Ont. Men mest ensam.