..ååh gud det gör så ont att nåt så nära kan va så långt bort,
spelas i hörlurarna för full hals. Kanske är det just precis så det känns.
Eller kanske är det bara för att det är håkan som sjunger, eller för
att låten tränger sig in i hjärtat lite sådär omedvetet.
Men på något sätt är det rätt. För här sitter jag i skolan medans alla mina fuckers till skolkamrater är lediga varenda tisdag efter den andra. 
Det äter upp mig när jag ligger i min säng. Och kanske gör det mig ingenting, eller kanske så vill jag bara skrika högt av ilska.
Men istället lyssnar jag vidare när håkan fortsätter sjunga om den där Lena. 
För vad skulle vi annars göra?