Jag måste säga att jag mår faktiskt inte bättre än när jag är med alla fina i kyrkan. Där är det på riktigt. Där är alla riktiga. Inget skitsnack, ingen drama, ingenting. Det bara är. & då mår jag så himla bra. Snälla människor ska man hålla hårt i sägs det och här håller jag hårdare än någonsin. Det var ungdomsgrupp igår och jag var med bara en stund, men jag och alla underbaringar hade det hur mysigt som helst. Det var nästan jobbigt att behöva lämna alla för att åka till jobbet. Det kan  ha varit den längsta och mest förvirrade natten i mitt liv. Eller vad säger du Sebastian?

För att inte tala om den långa vägen hem. Vanligtvis är det skönt att åka hem efter en jobbnatt. Men spårvagnsstopp i Gamlestadstorget? Ingen perfect match för min del. För det kan väl inte finnas något så otroligt jobbigt som ersättningsbussar? & har jag för övrigt sagt att jag avskyr folk som står nära & som har världens mest otäcka andedräkt? Nej, det var en lång väg hem & jag har nog aldrig varit så trött som när jag till slut kröp ner under täcket. För vet ni vad? Idag lyckades jag sova nästan ända till klockan fyra. Det har väl aldrig hänt i värdshistorien tidigare?

.