www.katrinarosales.se www.chawo.blogg.se

The first time our eyes met

Hjärta

 

 

A vision is not just a picture

Det är för mycket som händer. För mycket människor. För mycket känslor. För mycket av allt helt enkelt. Kunde inte sova på tre nätter så jag fick ta till sömntabletter. & vet ni vad? Fy sjutton vad bra det funkade. Jag slapp tänka sådär förbannat mycket som jag alltid gör om kvällarna och jag slapp vakna sjutusen gånger under natten. Men som min kära kusin sa, det är inte bra i längden att behöva använda sig av sömntabletter & jag håller med. Tror att det är fullmånen som gör mig lite förvirrad om natten. Det kliar liksom i hela kroppen.
Idag hände det dock något otroligt bra och roligt. Började nästan gråta av lycka om jag ska vara ärlig! Vet ni vad jag ska göra i april? Jag ska åka till Israel och pilgrimsvandra! Hur häftigt är det? Kommer bli världens mest otroliga upplevelse! Jag längtar så att jag får fjärilar i hela kroppen. Kan det inte bli april redan imorgon?
-

I hate the way I don't hate you

Admit it.

-

-

Kolla bruden ovanför. Jag avlider.

Det är ju nästan så att jag måste ha rött hår igen.

Men vafan, så som jag kämpat för att håret ska bli blondt.

Gud vad ska jag ta mig till?

Blondt/dreads eller rött/dreads?

Åh. Mitt stackars hår.

Jag passar ju faktiskt i rött hår.. lite?

-

The notebook.

There is no reason

Never underestimate a girl.

Det var längesedan jag drack så äckligt mycket som jag gjorde igår. Världen snurrade under mina fötter & inga problem i världen kunde nå mig. Inte ett enda. Eller jo. När en kines råkar låna en mobiltelefon som inte är hans och två flickor står hysteriskt skrattandes vid garderoben och letar efter den. & att få dansa av sig alla bekymmer till nostalgiska schlagerlåtar med någon som man egentligen har saknat var otroligt bra. Så bra att ingen kunde sudda ut leendet på mina läppar under kvällen. Eller jo, en gång. Men hur smickrande är det när en desperat 30 åring erbjuder sig att ta en främmande 20 åring hårt bakifrån? Inte så värst. Ändå hade tre flickor otroligt roligt tillsammans och allt kändes nästan som förut igen.

Det enda som behövdes

och det som behövdes
var ett snedsteg på fyllan
en natt tillsammans
ett sms och ett samtal
för mycket

för att jag skulle se
förstå
inse

hur mycket du
inte
är för mig
hur hjärtat inte längre
slår extraslag för dig
hur allt bara är
precis som det ska vara

och kanske var det
det sämsta valet vi kunde göra
men jag tror
att det var det bästa
ändå

But guess what? You're not worth it

I thought I knew how it felt. I thought I had memorized the feeling of not being happy, of wanting more, of being ajar. I thought I had settled for this second skin; the acceptance that sometimes it just isn’t a choice. It is a luxury to be able to feel what you wish to feel, and more often than not, life cannot afford such ease.

The problem with being a dreamer, a writer, a poet, is not that they feel more than everyone else. It is that they cannot escape from it. All the pain, ache and explosions,- others can dismiss as merely a feeling that cannot be contained. But for us, there are endless words to describe the way we feel, to actualize the feeling, to give it existence, to gravitate them. The irresistible impulse to label everything, to get to the bottom of every unexplainable feeling is crippling. To live as a writer is non-apologetic. Everywhere that you try to escape to, is aesthetically numb. Even when you do not see what reminds you of it, words are running madness inside your head.

This is about existing within a world where love is not on my side. This is about struggling every day to stay afloat. This is about my greatest love story. I thought I knew how it felt. I had made a pact with myself that I have no other choice. But that doesn’t mean it makes it any easier to live with. Heartstrings are broken whenever I think to myself, we may be so right for each other, but there will never be a way to find out. So many things remind me of you that not a day goes by that I am able to be completely content. The problem with being a dreamer, is that I feel too much for my own good. When I think about us, I feel dismantled, familiar, damaged and every imaginable adjective in between. There is no other person as capable as you to destruct, love and forgive me. You may never understand it, but it is just a truth that I must live with.

The idea of being happy is extraordinary. Sometimes I dream of not feeling. Of just existing. Of not being physically able to hurt inside. I did not choose to be a person that feels too much, or someone that is compelled to write word after word after word. Every time I think I could be content, something thrusts me back into a higher feeling that I cannot control. I thought I knew how it felt, how everything is, how people are, but I cannot will my heart to think the same.

You lying piece of fucking shit. Xoxo

Försöker på något mirakulöst sätt att rädda mitt hår. Jag kan ju inte gå runt med pissgult hår? Nej. Det räcker med att alla löven färgas Röda, gula och orangea nu om hösten. Fick ett tips på jobbet om en hårfärg från Loreal som jag har slängt i håret nu. Hoppas håret blir mer askfärgat nu. Låter säkert! not.
Men det kan väl inte bli värre än innan?

Revenge is sweeter than you ever were.

Jag har en sån där extrem bloggtorka. Vad ska man skriva om? Först är det kallt ute och löven bara flyger av grenarna. Sen blir det helt plötsligt otroligt varmt och att ha jacka på sig är inget att tänka på! Vad händer? Vilka problem. Jag gillar ju hösten. För då vet jag att julen närmar sig. För det finns inget jag älskar så mycket som julen. Fast i år får jag ont i magen när jag tänker på det. Att jag dessutom kanske måste jobba för att det är min ansvarshelg. Kul. Verkligen, för jag har ju bara jobbat både påsk och midsommar redan. Jäkla problem haha.
Igår var en otroligt mysig kväll och det är bara en person antar jag som kan lista ut varför. Puss suckers.
Roses | via Tumblr
  
Välkomna hit! Mitt namn är Emma och jag är 24 år. Jag bor i Kungsbacka tillsammans med min fästman Robin. Vi är föräldrar till världens finaste Anton som är född 6 maj 2014 och väntar nu nummer två som är beräknad i juni 2016. & detta är precis vad min blogg handlar om. Men det skrivs även en hel del om vänner, mitt jobb och ni kommer även att se en hel del bilder samt läsa om min träning. Om ni har några frågor så får ni gärna höra av er! Sa jag förresten att jag skall gifta mig med mannen i mitt liv 2017?

  
Följ mig gärna på Instagram: Emajohanson.

Roses | via Tumblr
  
Anton Göthe Robin, 6 maj 2014 23:54, 3700 gram och 53 cm.