Fredag morgon. Att åka spårvagnen hem och veta att alla är påväg till jobbet, det är en konstig känsla. Min första jobbnatt var åtminstone över, och kan ni gissa? Det gick bra. Jag somnade nog inte en enda gång. Eller, kanske en. Men bara för en kort sekund!
Efter fyra timmars sömn som egentligen kändes som några ögonblick, kom min pojke förbi. Att man alltid kan bli lika glad, alltid känna sig sådär extra varm av den första kramen. Ja, det finns nog ingen finare. Däremot känns det precis lika jobbigt varje gång han åker ifrån mig igen. Men vet ni vad jag ska hitta på idag? Idag ska jag åka och kika på en ny telefon. Igen. Jag hoppas att jag kommer hem med något fint.
För övrigt är det 11 dagar kvar tills det är min dag. AVLIDER.