Jobbintervju. Ja, det är lite spännande när man ska på såna. Men vet ni vad som gör det ännu mer spännande? Det vet jag. När man absolut inte under några omständigheter hittar ingången. När man ser nummer 27-29, 31-33 & sen 35. Men därimellan finns det absolut ingen 34 över huvud taget? Man springer runt som en tok, ringer upp personen du ska träffa, hamnar rätt till slut och kommer en kvart försent. Det är också lite spännande. Dessutom blir man väldigt panikslagen.
Utöver dennahär intervjun som jag var på, så kände jag mig väldigt förkyld. Väldigtväldigt. Men jag han springa på Egon en stund. Vi tog en lugn promenad och skällde på alla dumma människor. Sen sprang vi upp till Kakan för att se om han levde. Det gjorde han, men bara nästan. Nu ska jag äta & jag har precis förstått att min älskade är gay <3 hoho, loveyou