Så fel man kan ha om allting. Egentligen. Allting som jag trodde var min

trygghet är helt rubbat nu. Verkligen allting. Inga är som jag trodde. Det roliga är att allting alltid ska hända samtidigt. Det är lite komiskt. Hela min värld är upp och ner  för tillfället och jag sitter i mitten och vet inte vart jag ska ta vägen. Vill mest blunda för allting. Slippa se och känna. För en gångs skull bara andas åt mig själv.