en traskande tisdag minsann,
Tja, i tisdags då så var det meningen att vi skulle ta oss till Röda sten och ha någon workshop grej. Men eftersom det var världens olycka vid stigberstorget typ (som dessutom hedvig var med i, tack och lov så klarade hon sig <3<3<3) så gick det inga spårvagnar.
Eftersom vi tjejerna ändå hade 50 minuter på oss bestämde vi oss för att börja traska från järntorget tills spårvagnarna började gå igen. Men gjorde dom det?
Ja, en hållplats innan vi var framme! FAIL.
Så det blev världens längsta promenix, och jag tror aldrig att jag har klagat så mycket i hela mitt liv, och heller aldrig dragit upp byxorna så många gånger! Haha.
Och vad som gjorde mig ännu mer förbaskad var att när vi nästan är framme cyklar våran lärare (världens jobbigaste människa i världen) förbi och säger "skynda er nu vi börjar strax", jag trodde helt seriöst att jag skulle skjuta henne!
När jag kom hem kände jag att mitt knä har pajat igen.
Det gör så ont att jag knappt kan gå, men jag antar att det var på grund av den dumma vandringen, haha.
Så det blev till att smörja in knät med nån ormsalva vad det nu var ;o
Lyckad dag iaf!